Att undervisa om Nämforsens hällristningar

Texten går kortfattat igenom:

• Modern imålning av hällristningar
• Hur hällristningar tillverkats
• Ålder
• Olika tolkningar
• Varför hällristningarna ristades
• Människorna som gjorde hällristningarna

Länk till elevövningarna i slutet på texten.

Elver i grundskolan känner ofta inte till vad ordet ”häll” betyder och det är därför bra att förklara ordet det först man gör. För en lärare kanske det är en självklarhet, så var det dock inte för oss på museet när vi började guida skolklasser.

Varför är ristningarna i Nämforsen rödmålade?
Hällristningar som besökarna kan se i Nämforsen och på många andra platser i Norden är ofta målade med röd färg. Imålningen görs för att hällristningar ska bli lättare att se.

Merparten av ristningarna i Nämforsen är mycket svåra, eller omöjliga att se i vanligt dagsljus. Under mörka nätter kan man med hjälp av släpljus, som ger långa skuggor, se ristningar och måla i dem.

Genom åren har Nämforsens hällristningar målats i av olika personer och ristningarna har då i några fall tolkats olika. På det stora hela har dock de flesta ristningar målats i på samma sätt sedan de började målas i mitten av 1900-talet.

Samtliga imålningar av hällristningar är moderna. Forskarna har inte hittat spår av gammal färg på hällristningar i Norden.

Hur gjordes hällristningarna och hur lång tid tar det att göra en?
Hällristningar är figurer som huggits, skurits, slipats, eller knackats in på fast berg (ofta sluttande hällar) och på större och mindre stenblock.

Det heter ju hällristningar men i själva verket tror forskarna att ristningarna knackats fram med stenar. Antingen med en knacksten som använts direkt på berget eller med en stenmejsel, som de slagit på med en hammarsten. Redskap som använts vid tillverkning av hällristningar har inte hittats Nämforsen.

En nyhuggen hällristning blir mycket ljusare än den omgivande berghällen och syns bra under många år.

Berget i Nämforsen är relativt hårt men det tar ändå inte längre tid än en dag att med enkla stenverktyg knacka in ett skepp som är ca en meter långt, en älg som är 25 cm tar några timmar och ca en halvtimme för en skålgrop, en liten rund fördjupning, en vanlig hällristning i hela världen. Det är förvånansvärt snabbt tycker de flesta.

(Berget i Nämforsen är i huvudsak metagråvacka. En metamorf, genom tryck och värme delvis omvandlad, sandsten en gång bildad av sediment som lagrats på kontinentalbranten. Sedimenten avsattes för minst 1,9 miljarder år sedan. Att jämföra med Jordens ålder 4,5 miljarder år).

När började man och när slutade man rista i Nämforsen?
Enligt geologernas beräkningar (av landhöjningen) ska de första berghällarna i Nämforsen rest sig ut Östersjön för ca 4500 f.kr. Nämforsen låg då längst in i en 6 mil lång havsvik.

Om de första ristningarna är så gamla som 6 500 år vet vi inte, men tidigare än så har det varit omöjligt att rista på hällarna i Nämforsen.

När de slutar rista i Nämforsen är också svårt att fastställa. Många forskare tror idag att ristandet pågick en bit in i bronsåldern (Bronsåldern 1800–500 f.Kr.). Denna teori bygger i huvudsak på att det finns figurer i Nämforsen som återfinns i bronsålderns bildvärld, så som skepp, ”fotsulor” och ett så kallat solkors. Läs mer i faktarutan Bönderna och jägarna.

Vad föreställer ristningarna?
I Nämforsen finns 2 600 kända ristningar. Det finns bl a:

• 711 djur, varav 461 älgar, en (säker) björn, 21 fiskar och 8 fåglar. De övriga djurfigurerna är svåra att artbestämma.

• 104 människofigurer.

• 387 (säkra) skepp och mindre båtar.

• Merparten av de 2 600 kända figurerna är krumelurer och prickar vi idag inte vet vad de förställer.

Finns det berättelser i Nämforsen och hur hänger de olika figurerna i så fall ihop?
Förstagångsbesökaren i Nämforsen söker ofta efter berättelser på  hällarna. Det är en rimlig tanke och många forskare tror samma sak.
Det som talar för berättelse-teorin är att det på några få andra platser i världen finns ristningar, troligen samtida med Nämforsen, vilka berättar en tydlig historia. Ett bra exempel är en jaktscen från Zalavruga i ryska Karelen.

Att jämföra med ”scenen” nedan på Laxön i Nämforsen.

Den ryska ristningen ovan är så klart en lyckad älgjakt, men vad är det människorna håller på med på ristningen från Nämforsen? Det vet vi inte, men nog verkar det som det är något på gång.

Det är svårt att avgöra hur de olika figurerna på en ristad yta hör ihop. Att vi nästan direkt ser att det är en jakt som skildras i Zalavruga beror på att skidspåren och älgspåren ”knyter ihop” figurerna. Ta bort spåren och det blir svårare att förstå. Skidspåren är dessutom mycket detaljerade.

Nämforsenristningen ovan kan mycket väl vara en berättelse, men vi får inte tillräckligt med ledtrådar för att förstå vilken berättelse, och så är det med alla större ansamlingar av figurer i Nämforsen. Ristningarna innehåller för lite information för att vi idag säkert ska kunna läsa ut eventuella berättelser.

Varför ristades hällristningarna i Nämforsen?
En av de tidiga, och fortfarande vanligaste, förklaringarna till varför människorna ristade Nämforsens hällristningar är att figurerna är någon form av jaktmagi; ristningarnas funktion var att på magisk väg underlätta jakten.

Det är självklart att tänka jakt om djurbilder tillverkade i ett samhälle med jaktekonomi. Men var det magi? Det kan vi omöjligen veta idag. Det kan lika gärna vara stenåldersmänniskornas jaktberättelser, som i Zalavruga, och det är en himmelsvid skillnad mellan jaktmagi och en jakthistoria.

Hur som helst, tolkningar av Nämforsens hällristningar är just tolkningar, alltså gissningar.

Genom åren har många försökt tolka hällristningarna i Nämforsen. Här nedan sammanfattas några av försöken.

• En älgko var Gud under stenåldern och hon skapade världen. Argumenten för tolkningen är att nästan alla älgar i Nämforsen saknar horn (alltså är de troligen kor) och att det finns en berättelse bland nu levande sibiriska folk om att älgkon skapade världen. De finns flera platser i Sibirien med hällristningar från stenåldern och med övervägande hornlösa älgar avbildade. Kan då en skapelseberättelse ha överlevt opåverkad i 6000 år? Det kan vi inte veta, men det en spännande tanke.
• Ristningarna har en totemistisk innebörd. Totemism är mycket förenklat ett trossystem där människor sägs ha släktskap eller ett mystiskt/magiskt förhållande till ett andeväsen, totemet; ett djur eller en växt. Totemet antas samspela med en viss släktgrupp eller en individ. Djuret eller växten fungera som gruppens eller individens emblem eller symbol. Om det är totemism som det handlar om i Nämforsen kan vi inte veta, men tolkningen är rimlig.
• Ristningarna är jaktmagi/shamanism. Teorin har nämnts tidigare. Ristningarnas (eller ristandets) funktion var enligt den här teorin tänkt att på magisk väg underlätta (älg)jakten. Shamanen, som är en sorts trollkarl/kvinna, kommer i kontakt med djurandar genom olika ritualer och kan på så sätt förutsäga var älgen finns i skogen eller påverka älgen så att den kommer till jägaren. Det finns många exempel på shamanism bland primitiva folk. Om det är jaktmagi det handlar om i Nämforsen kan vi inte veta, men tolkningen är rimlig.
• Älgar med raka ben ristades när stenålderssamhället var stabilt/samhällsutvecklingen hade stannat av. Älgar med böjda ben avbildades när samhället var i en fas av utveckling. Teorin framfördes i en arkeologisk avhandling för några år sedan. Avhandlingen blev godkänd. En osannolik teori.
• Ristningarna ser ut som älgar men i själva verket är det solförmörkelser och andra tidsbestämda himlafenomen. Den här teorin framfördes för några är sedan av en astronom. Det är högst osannolik att vi idag ska kunna lista ut vilka tidsbestämda astronomiska fenomen, tex solförmörkelser, som avbildas på hällarna. Att ristningarna kan ha astronomisk eller astrologisk innebörd är så klart möjligt.
• Nämforsen är ett mikrolandskap, en typ av ”karta”, med berg, sjöar mm. Stenåldersmänniskorna ska enligt teorin använt sig av naturliga variationer i klippornas form och färg som får utgöra landskapet/kartan för att där rista in ”händelser”. Om det är det som det handlar om i Nämforsen kan vi så klart inte veta, men tolkningen är rimlig.

Att tänka på när man försöker tolka hällristningar:

• Idag har bilder olika funktioner. Så kan det också ha varit under ristningstid.
• Ristandet i Nämforsen pågick troligen under i många tusen år, och ristningarnas funktion kan ha förändrats över tid.
• Även liknande ristningar gjorda under samma tid kan ha haft olika funktion.

Vilka var ristarna i Nämforsen?
Inga mänskliga kvarlevor från tiden 4500 f.kr till 500 f.kr har hittats i närheten av Nämforsen. Organiskt material, som trä, ben och horn, från den här tiden är mycket sällsynta fynd i hela Norrland. Arkeologerna har därför lite att gå på när de ska skapa en bild stenålderssamhället i Nämforsen.

Arkeologerna har inte hittat spår av sten- och bronsåldersjordbruk i Nämforsen. Människorna levde med stor sannolikhet mest på vad de samlade in, fångade och jagade.

Fisket efter lax i Ångermanälven och dess biflöden har i historisk tid, fram till att vattenkraften satte stopp för laxen lekvandring, varit otroligt givande och allt talar för att så också var fallet under forntiden. Nämforsen var troligen tidigt en bra fångstplats för lekvandrande lax.

Arkeologerna har undersökt boplatser på Nämforsens södra och norra strand. På södra stranden ligger den så kallade Ställverksboplatsen. Boplatsen är norra Sveriges fyndrikaste. Där hittade man till exempel 700 pilspetsar och fragment av pilspetsar. (En boplatsutgrävning brukar vanligen ge ingen, en eller i bästa fall upp till en handfull pilspetsar.) Mängden fynd betyder att Ställverksboplatsen i Nämforsen var mycket speciell. Ställverksboplatsen har aldrig C14-daterats, men att döma av fyndmaterialet har aktiviteten där varit som störst under bronsålder.

De båda boplatserna vid Nämforsen användes under lång tid. De äldsta C14-dateringarna från norra stranden är från 4 200 f.kr. Det har alltså med säkerhet bott människor i Nämforsen från det att hällarna steg upp ur havet och man kunde börja rista.

Hur många personer som samlades vid Nämforsen under fiskesäsongen (försommar till höst) vet vi inte. Inte heller vet vi om det var under vänskapliga former. Antal och umgängesformer kan så klart ha varierat över tid.

Vad betyder det då för din undervisning att vi inte vet så mycket om människorna och hällristningarna vid Nämforsen? Det är viktigt att även lära ut vad vi inte vet nu, eller kanske aldrig. Hur ska vi annars inspirera elever att vilja ta reda på mer, både i skolan och senare i livet?

Klicka här för att komma till elevövningarna.