Lärarhandledning till Fornsök

Med hjälp av databasen Fornsök kan lärare och elever på några minuter hitta en fornlämning, eller kulturlämning, så som gravar eller boplatser, på gångavstånd från skolan.

För arkeologer är det ett måste besöka fornlämningar på plats. I landskapet finns alltid mer information jämfört med vad de kan hitta i böcker, arkiv och på foton.

Fornlämningar kommer i flera olika former och storlekar och från många olika tidsåldrar. När du ger dig ut i fält kommer du att upptäcka att några sticker ut i landskapet, men att det stora flertalet smälter in i det likt en kameleont.

Här följer instruktioner för hur du med några klick först kan leta reda på, och sedan besöka, fornlämningar.

Riksantikvarieämbetets Fornsök
En metod som förhoppningsvis ger mycket upptäckarglädje, för både lärare och elever, är att använda riksantikvarieämbetets databas Fornsök. Genom att gå till https://app.raa.se/open/fornsok/ kommer du till en sida där du kan söka efter olika fornlämningar via en karta (fig 1).

Fornsök har många olika funktioner, här ska vi visa hur du enklast kan hitta en fornlämning. Om allt funkat som det ska kommer det att ta ca en kvart. Att hitta fornlämningen i fält, kan ta betydligt längre tid.

Du kan också få information om hur du använder Fornsök här:
https://www.raa.se/hitta-information/fornsok/hjalp/

Vi antar att vi är lärare på Näsåker skola i Näsåker, i Sollefteå kommun.
Om vi är i Näsåkers skola kan vi klicka på rödmarkerade symbolen ”Visa din position” i bilden ovan och så markerar appen var vi är på kartan.
Om vi inte är i skolan kan vi zooma in med hjälp av +(plus) och flytta kartan på skärmen genom att hålla ner höger musknapp och dra i kartan.
När vi hittat till Näsåkers skola zoomar vi in tills symbolerna för fornlämningar visas. När vi är klara ska se ut som på bilden nedan.

På bilden ovan är Näsåker skola markerad med rött och du ser också att det finns flera olika symboler utsatta på kartan. Symbolerna visar fornlämningar av olika slag. Om du klickar på ”i” till höger på kartan (markerat med rött på bilden ovan) får du fram teckenförklaringen (fig 3) till de olika symbolerna.

Det är de tre översta tecknen som är intressanta för oss. Nu är det bara att ställa in lagom förstoring på kartan och klicka på de olika symbolerna på kartan. Just utanför skolområdet, vid en vägkorsning, finns en blå symbol. Den står för ”Övrig kulturhistorisk lämning & Möjlig fornlämning”. När vi klickat på den dyker det upp en ruta där det står ”L1935:8904 Fyndplats”. När vi klickar på rutan dyker det upp mer information. Se bilden nedan.

”Fyndplats” betyder så klart att något har hittats här. Vad är det då som hittats?

Om vi rullar ner i rullgardinsmeny och klickar på ”Dokument och bilder” och sedan på ”Inventeringsbok: 1” får vi fram en sida ur en av Sveriges 12 000 inventeringsböcker där påträffade fornlämningar registrerats och beskrivits sedan 1938.

I inventeringsboken kan vi läsa att det här har hittats en stenklubba med skaftränna och att den nu förvaras på Statens historiska museum med inventeringsnummer SHM 12872. Den som vill veta mer om föremålen kan gå till Historiska museets föremålsdatabas och söka efter stenklubban via diarienummer. Det är endast siffrorna, 12872, som ska skrivas in vid ” Inventarienummer:”. Föremålsdatabasen finns här: http://mis.historiska.se/mis/sok/sok.asp?qtype=invnr&page=2
Tyvärr finns det ingen bild på ”vår” klubba i databasen, men den som är intresserad kan ”bildgoogla” på ”stenklubba med skaftränna” för att se en bild av liknande klubbor. Det ska tilläggas att i vissa inventeringsböcker kan föremålen vara avritade.

Det här var ju intressant, men det var fasta fornlämningar i landskapet vi kan besöka vi letade efter denna gång. På fig. 2 ovan har jag markerat några fornlämningar nederst på bilden, på norra sidan älven, med rött.
Om vi förstorar kartan ser det ut så här:

På kartan ovan (fig. 6) ser vi flera symboler för fornlämningar. Om vi klickar på en av symbolerna och sedan går till rullgardinsmenyn till vänster och klickar på ”Dokument och bilder” får vi upp bilden nedan (fig. 7) på skärmen:

Tre sidor i inventeringsboken räknas som mycket information. Det är bra. Om vi läser igenom de tre sidorna i Inventeringsboken förstår vi att det är minst två personer som fört anteckningar vid två skilda tillfällen. Det visar sig också att en del av informationen i Inventeringsboken: 3 rör andra fornlämningar. Så det gäller att vara noga när man läser.

Det finns många olika kategorier av fornlämningar och det är inte alltid lätt att säga vad det är som döljer sig i jorden, även för en tränad arkeolog. Rösen och stensättningar, som det handlar om här, är ett bra exempel. Ett förhistoriskt röse är en större eller mindre, hög med sten, som aldrig är tyngre än en mansbörda, ofta betydligt mindre. En stensättning är en flackare hög med sten. Rösen och stensättningar är gravar och de har byggts i stort sett i hela landet under flera tusen år. De är också flera tusen år gamla.

För varje kategori av fornlämning finns en kortare beskrivning i Fornsök. Klicka på ”Beskrivning” i rullgardinsmenyn t.v. och sedan på den bruna texten ”Definition och kommentar:

Det är endast om fornlämningar Fornsök har information. När det gäller tex lösfynd, som stenklubban med skaftränna ovan, måste vi Googla för att få veta mer.

Om du vill ha en förteckning över samtliga, i dag, använda fornlämningstyper finns en sådan i ”Vägledning från Riksantikvarieämbetet Fornlämningsbegreppet och fornlämningsförklaring”, bilaga 1 är en lämningstypslista. http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/6432/Varia%202014_1.pdf?sequence=8

Tyvärr finns det inga bilder i ovanstående publikation.
I Fornsök finns en ordlista som är användbar. Den finns här: https://www.raa.se/hitta-information/fornsok/hjalp/#ordlista

När det gäller bilder på fornlämningar är det lurigt. De flesta fasta fornlämningar är svåra att upptäcka med blotta ögat och att ta ett bra fotografi är ofta svårt eller omöjligt. Det betyder att de fornlämningar som finns på bild, t e x i Wikipedia eller läroböcker, ofta är otypiska, i den bemärkelse att de är lätta att se och fotografera, och då också lätta att hitta i landskapet. Om man därför utgår från att alla fornlämningar av en viss kategori ser ut som de man ser på bild i böcker blir det svårare att känna igen dem i landskapet.

Fältarkeologi för grundskolan
Hur gör vi då enklast för att i landskapet hitta de fornlämningar vi hittar i Fornsök?

Enklast är att använda ”Visa din position” som beskrivits ovan. Fornsök fungerar så klart även i mobiltelofoner.

Det finns dock felkällor och Fornsök visar inte exakt var lämningen ligger. Under fliken ”Läge och utbredning” finns information som kan vara till hjälp. I vårt fall visar det sig att medelfelet för ”Manuell inprickning”, den metod som använts för att pricka in ”vårt” röse på kartan, är 10 meter. Observera att det är medelfel! I praktiken kan det innebära att röset ligger 50 m fel på karan eller ännu mera. Men även tio meter fel är mycket i tät skog, och det är i skog vårt röse ligger visar det sig när vi byter från karta till ortofoto.

Ortofoto är en geometriskt korrigerad flygbild. Ortofoton används sedan många år som underlag till kartor och de är ibland bättre att använda än själva kartan när vi letar fornminnen. I det här fallet är det tveksamt om ortofotot har några fördelar eftersom skogen döljer  ”våra” rösen och det därför är omöjligt att se några detaljer i landskapet.

Det vi kan göra innan vi ger oss ut i fält är att studera kartan noga, mäta upp avstånd till ”säkra objekt”, så som hus och vägar. Det fungerar som sagt att använda Fornsök i mobilen, så den ska du och eleverna ta med ut i fält.

Det viktigaste att ta med är dock mycket tålamod eftersom det här kan ta tid. Då gäller det att tänka: Jag gör det här på arbetstid, så jag får betalt, och andra positiva tankar.

När du är på plast klickar du på symbolen ”Visa din position” på kartan (se fig. 1). Tyvärr så är felvisningen i fornsök-appen och mobilen stor och ”visa din position” visar sällan eller aldrig exakt var du är.

I Fornsök finns en mätfunktion som du hittat när du klickar på knappen med linjal. Med den kan du mäta in hur långt fornlämningen ligger ifrån objekt där vi vet det exakta läget, så som hus och vägar. Här väljer vi att mäta på ortofotot.

Två knep för att hitta fornlämningar i landskapet

• Kontakta den person som bor närmast fornlämningen och fråga om hen vet var det ligger.
• Kontakta arkeologer på länsmuseet. De håller ofta exkursioner och vet vad som pågår i länet vad gäller inventeringar och undersökningar. Här hittar du arkeologerna på Västernorrlands länsmuseum: https://vnmuseum.se/om-museet/personal/

Exempel på kategorier av fornlämningar som ofta är lätta att se i fält

Det finns ett antal kategorier av fornlämningar som lämpar sig bättre än andra att besöka. Nedan följer några exempel.

Röse. Det finns många sorters rösen, inte bara gravar. Vad som är lika för alla är att de består av stenar i varierande storlek som man lagt i en hög. När det gäller gravar är de många gånger från bronsålder (Figur 13). De finns i stor utsträckning invid forntida kustlinjer, gärna på höjder varifrån de kunde ses. Vissa kan ha inre konstruktioner som hällkistor, kistor gjorda av sten.

Gravfält är just det, ett område där folk har begravts i gravar eller gravhögar av varierande storlek. Holms gravfält i Sollefteå kommun (Överlännäs sn. Raä 16) är Ångermanlands största storhögsgravfält, och kan vara värt ett besök.

Fångstgropar i Västernorrland anses främst använts för att fånga älg. I landet finns det ca 37 000, och de förbjöds i lag år 1864. Merparten av alla fångstgropar ligger i Norrland. Vad vi kan se idag av fångstgroparna är just det, en grop i marken, med en förhöjd kan runt om. Gropen har helt eller delvis rasat samman. Detta innebär bl a att de är svåra att datera. Dateringar till stenålder förekommer, men hur pass mycket de varit i bruk under denna tid är under diskussion. De flesta fångstgropar dateras till järnålder, och har nyttjats i långa system där man spärrar av älgens vandringsvägar.  I vissa fall är hela systemen, i samband med sentida skogsavverkning, utmärkta med s.k. ”kulturstubbar”.

Kyrkoruiner är ofta lätta att se. Allt från att bara grunden är kvar till att väggar fortfarande står upp.

Fäbodar finns det gott om och är en lämplig lämningstyp, med en mer sentida koppling. Dateras fäboden till innan år 1850 registreras den som en fornlämning, medans andra kan möjligen räknas som kulturhistorisk lämning Räknas fäbodar som fornlämningar finns inga stående byggnader kvar, utan det är grunder och källare som man kan se. Livet kring fäbodarna är väl dokumenterat, och har man tur kan man koppla en viss fäbod till särskilda familjer i trakten vilket kan höja upplevelsen av ett besök.