Nämforsens jägarristningar

Under början av yngre stenålder (Neolitikum) gick en smal vik av Bottenhavet fortfarande långt in i Ångermanland. Under fjärde årtusendet f.Kr. nådde denna havsnivå ända fram till Nämforsen, vars nedre nu ligger 70 m ö. h.

 

Nämforsen har omkring 2600 uthuggna figurer och linjer spridda över hällarna vid forsen. Figurer av älg, människa, båt, fisk, björn och föremål är några av de ristningar som kan ses vid Nämforsen. Ristningarna är spridda över både fastlandet och på öar ute i forsen.

Besökarna kan se ristningar på Laxön och den södra stranden, men en stor del av hällristningarna finns på öarna Brådön och Notön som ligger ute i själva

älven, och ej får besökas på grund av kraftverket.

 

Arkeologerna tror att de allra äldsta hällristningarna kan ha ristats av stenålderns jägarfolk för mer än 6000 år sedan ( ca 4.000 år f.Kr.). Den stora mängden hällristningar vid Nämforsen visar på att området varit en viktig plats under forntiden, som mötesplats, boplats och troligen även som kultplats.

 

-- DSC_0016.JPG (Frotage Bertils bilder)

Hällristningarna har med all säkerhet funnits i folks medvetande i alla tider och har därmed varit en betydelsefull del av kulturlandskapet ända från stenåldern. Figurerna på hällarna viskar tyst om riter och ceremonier, som vi i dag bara kan ha teorier kring.

 

Just här upplevdes sannolikt naturens urkraft långt innan vattenkraften började utnyttjas i det moderna samhällets tjänst.

 

 

  

Nämforsen i Historisk tid -- forsen frisläppt (forsen under sommaren)

1705 är platsen omnämnd för första gången i skrift,

i en latinsk avhandling, "De Angermannia"av Erik Mikkelsson-Ström. Den förste, som beskriver Nämforsens ristningar lite närmare

är Abraham Abrahamsson-Hulphers

i sina beskrivningar över Ångermanland 1780.


Arkeologen Gustaf Hallström (1880-1962) började sina undersökningar vid Nämforsen 1907. Hans omfattande fältarbeten på platsen kulminerade mellan åren 1934 och 1939 då praktiskt taget hela dokumentationsmaterialet producerades. Kompletteringsarbeten gjordes 1943-1947 och han svarade även för undersökningen av boplatsen Rå-inget 1946, som ligger uppströms forsen. Hallströms samlade verk "Monumental art of northern Sweden" (1960) är ett omfattande arbete med noggranna beskrivningar och ett stort planschverk med avbildningar.


Många tidigare okända figurer och linjer på Laxön upptäcktes av Christian Lindqvist i samband med imålningar 1997. Sven-Gunnar Broström har nu dokumenterat ytterligare c:a 500 figurer under arbetet med Umeå universitets forskningsprojekt, där arkeologisk dokumentation, miljöarkeologisk metodik och digital teknik återskapar förhistoriska miljöer vid hällristningsplatserna Nämforsen och Ullevi i Sörmland.

 

-- DSC_0020.JPG (Ur bertils bilder)

 

Flera vetenskapliga program för TV och radio har spelats in vid Nämforsen under de senaste åren.

  

Komihåg att hällristningarna är vårt kulturarv och något som vi behöver bevara till kommande generationer. Gå därför inte på hällarna.

 
Lagen om kulturminnen, SFS 1988:950

 
Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för detta delas av alla. Länsstyrelsen har tillsyn över kulturminnesvården i länet. Fasta fornlämningar är skyddade enligt denna lag. Hällbilder är lagskyddade fornlämningar. Åtgärder, som kan vålla skada, är förbjudna och medför straffansvar.

 

 

 

 

-- flath„ll.enlarg.jpg